#WPFD

Värna tryck- och yttrandefriheten från begränsande lagförslag

När ett samhälle sätts på prov behövs ibland ny lagstiftning som skydd för dess medborgare, men under senare år har vi sett fler och fler förslag som samtidigt riskerar att slå hårt mot tryck- och yttrandefriheten. För demokratins skull är det alldeles nödvändigt att inte begränsa den fria journalistiken, och särskilt inte i osäkra tider då den verkligen behövs. Det skriver Sveriges Radios vd Cilla Benkö idag på internationella pressfrihetsdagen.

Sjukvården toppar tillsammans med lag och ordning listan över svenska folkets viktigaste politiska frågor i april 2021, enligt en färsk undersökning från företaget Novus*. Vi har ju också under det senaste året haft en ständigt pågående debatt om gängkriminalitet och dödsskjutningar. Utifrån det är det enkelt att förstå att det finns ett politiskt behov av nya lagförslag som ska få bukt med själva problematiken. Det som oroar är att förslag efter förslag vart och ett, stegvis slår mot journalisters möjlighet att granska makten.

Det är därför en dag som denna, pressfrihetens dag, viktigt att vi alla stannar upp och reflekterar över vilka konsekvenser lagförslag som på ytan låter vettiga i förlängningen kan få för demokratin. I närtid finns det flera exempel på lagar och regelverk som riskerar att slå hårt mot pressfriheten och alla medborgares rätt till kunskap, information och insyn i det offentliga.

Det handlar till exempel om ett reviderat lagförslag om utlandsspioneri**, tänkt hindra att känsliga uppgifter om internationella samarbeten, exempelvis säkerhetsbevarande insatser som Sverige medverkar i utomlands, sprids.

Förslaget lades fram redan 2017, men mötte då stark kritik från flera medieföretag och pressfrihetsorganisationer. Det skulle nämligen inte bara skydda svenska intressen och samarbeten, utan också riskera att omöjliggöra journalistiska granskningar och avslöjanden om missförhållanden vid svenska insatser i utlandet.

I regeringens omarbetade förslag föreslås därför nu en möjlighet att göra en avvägning vid bland annat journalistiska avslöjanden ”om gärningen med hänsyn till syftet och övriga omständigheter är försvarlig”. Men en sådan formulering räcker inte som garanti.  Förslaget innebär nämligen samtidigt en ändring av grundlagen som gör utlandsspioneri till ett tryck- och yttrandefrihetsbrott. Det öppnar för rättsliga tolkningar och riskerar att leda till självcensur bland utgivare, journalister och källor, av rädsla för möjliga påföljder.

Ett annat aktuellt lagförslag som kan låta oproblematiskt, handlar om att från 2022 förbjuda anonyma kontantkort***. Bakom förslaget ligger en tanke om att underlätta för polisen att komma åt organiserad brottslighet vilken är lätt att sympatisera med. Men det är inte bara grovt kriminella som använder sig av anonyma kontantkort. För många grävande journalister är det ett ovärderligt arbetsredskap i kommunikationen med källor som vill kunna förmedla information på ett säkert sätt.

På Sveriges Radio har anonyma kontantkort under senare år bland annat använts av journalister i samband med avslöjanden om misstänkt terrorism och i kontakt med personer som riskerar förföljelse i Sverige av säkerhetstjänster från andra länder.  Särskilt viktigt har det blivit efter att lagen om hemlig dataavläsning, som trädde i kraft i april förra året och som ger polisen rätt att gå in i mobiler, datorer, mail- och sociala medier-konton, påverkat viktiga kontaktvägar mellan källa och journalist. Visserligen ska ”stadigvarande” informationssystem som används av journalister vara undantagna, liksom exempelvis kontantkortstelefoner som särskilt avses att ”användas i sådan verksamhet”. Men frågan är hur polis och åklagare ska kunna avgöra det? Ord riskerar att stå mot ord och viktiga granskningar riskerar att bli väsentligt svårare att genomföra

Det är inte bara lagförslag som står i vägen för journalistikens möjligheter att granska, samma gäller för en del ny lagstiftning. Enligt en undersökning gjord ifjol av Mittuniversitetet**** använder svenska myndigheter återkommande GDPR-lagstiftning för att sekretessbelägga handlingar som egentligen borde vara offentliga. I så många som 23 av 33 granskade domar 2017 och 2019, där kammarrätterna prövat myndigheters beslut om sekretess med hänvisning till dataskyddsförordningen GDPR, underkändes besluten.  Ett tydligt kvitto på att kunskapsnivån kring vad som egentligen gäller är alldeles för låg och behöver höjas omgående.

Just kammarrätterna har också under Coronapandemin underkänt flera fall där myndigheter varit överförsiktiga och gjort sekretessbedömningar som i strid med offentlighetsprincipen. Beslut som när de togs kraftigt begränsade journalistikens möjligheter att ge medborgarna viktig insyn i såväl pågående smittspridning som hanteringen av den pågående pandemin. Det har till exempel handlat om kommuner som inte lämnat ut information om smitta på äldreboenden eller granskande journalister som nekats information om vilka företag som fått stöd för korttidspermitteringar. Sveriges Radios Ekoredaktion har också nekats att få ut information från Socialstyrelsen och från en region när det gäller beställningar av andningsskydd, bägge gångerna med hänvisning till rikets säkerhet.

Som organisationen Utgivarna, som samlar flera svenska publicister däribland Sveriges Radio, krävde borde regeringens Coronakommission granska hur myndigheter tillämpat offentlighetsprincipen och hur det påverkat medborgarnas tillgång till information. Det är välkommet att regeringen i förra veckan meddelade att man lyssnat på kritiken och nu tillsätter en särskild utredare på området även om den personen inte är specifikt bunden till Coronakommissionen.

Välkommet är också lagförslaget om att myndigheter framöver ska bli skyldiga att lämna ut handlingar i elektronisk form*****. Det kommer att underlätta journalisters arbete då omfattande material blir sökbart på ett enklare sätt än i dagens pappersform.  Men återigen – ett nytt lagförslag kräver extra eftertanke. Det får inte bli så nu att myndigheter i digitaliseringens namn  gör felaktiga tolkningar av regler och bedömer att sekretessnivån i vissa fall istället ska höjas. Att så skett har vi sett flera exempel på tidigare – exempelvis från Skatteverket.

Det finns alltså skäl att vara vaksam på de små förändringarna. Risken är att det öppna samhället successivt sluts, att den fria tillgången till information, öppenheten hos det offentliga inte längre kan tas för lika självklar som den varit tidigare. Det är lätt att förstå argumenten bakom flera av de förändringar jag beskrivit. Samtidigt är det avgörande att säkerställa balansen så att den öppenhet och tillgång till information som är ett demokratiskt fundament och som är helt central för journalistiken inte riskeras. Ingen gagnas av en sådan utveckling.

Cilla Benkö, vd Sveriges Radio

#WPFD 

REFERENSER:
* https://novus.se/wp-content/uploads/2021/04/novusviktigastefraganapril2021.pdf 

** https://regeringen.se/rattsliga-dokument/departementsserien-och-promemorior/2021/04/utlandsspioneri-utkast-till-lagradsremiss/ 

*** https://regeringen.se/rattsliga-dokument/departementsserien-och-promemorior/2020/06/ds-202012/ 

**** https://www.miun.se/kontakt/press/nyhetsarkiv/2020-9/offentlighetsprinicipen-maste-starkas-i-en-digital-tidsalder/    

***** https://www.regeringen.se/rattsliga-dokument/statens-offentliga-utredningar/2020/09/sou-202055/